Medusa, ögonblicket innan Persevs hugger.
Gorgonen Medusa beskrevs som ett monster i hellenistisk mytologi.
Persevs, Zeus son med Danäe, då han kom som ett guldregn över henne, fick i uppdrag att dräpa Medusa och ta hennes huvud som krigsbyte.
“Snakes for hair and a gaze that turned everyone to stone who saw it”.
Persevs hade skaffat en silversköld som kunde reflektera Medusas blick mot henne själv.
Det är i det ögonblicket jag målar Medusa, ögonblicket innan svärdet hugger hennes hals och händer.
Medusa var, enligt myten, en vacker ung kvinna, så tilldragande att Poseidon fick begär efter henne. När Medusa inte gav sig till honom, våldtog han henne i Pallas Atenas tempel.
För detta fördömde Pallas Atena henne och förvandlade henne till ett monster. Poseidon, förövaren av brottet, gick utan skuld, men Medusa förvandlades till en varelse med giftormar isället för hår och en blick som förstenade den som mötte den.
Medusa blev fredlös och Persevs, krigaren över alla krigare, snäppet värre än Akilles tog kontraktet och ringade in Gorgonerna, Medusa och hennes bägge odödliga systrar Stheno och Euralie, enögda och med en tand, som segraren skrev historien. De blottade Medusas hemligheter och Persevs gjorde sig redo och anföll Medusa och bländande henne med skölden och högg hennes huvud, som han behöll som krigsbyte och som ännu hade förmågan kvar att förstena sina offer med sin blick.
När Medusas syster Euralie fick veta vad som skett stämde hon, enligt poeten PIndaros, Alexanders älsklingspoet, upp en klagosång som hördes över hela världen. När Pallas Atena hörde den blev hon så berörd att hon bestämde sig för att återge detta rekviem och teckna ner det som en musikalisk komposition. För detta krävdes flöjten, som Pallas Atena uppfann för att kunna fullborda sorgesången över Medusas död.
Flöjten hördes sedan alltid där det bjöds upp till dans eller stämdes till möten.
Vid Medusas död föddes Pegasus den bevingade hästen och Chrysaor med det gyllene svärdet.
Patriarkala arketypiska föreställningar om dominans, lyftningen mot allsmäktighet.
Så högg krigaren Persevs, själve Zevs son, huvudet av Medusa, som mytskaparna sedan beskrev som det värsta monsterhuvud världen någonsin skådat.
Sanningen var den att Medusas huvud var symbolen för Gudinnans megalitiska civilisation, endast kvar som stenstoder efter patriarkernas slutgilltiga seger.
Medusa var dödlig, men hennes bägge systrar var odödliga och Pallas Atena hade skrivit ner rekviemet med ackompanjemang av flöjtmusik. Det var en djup chock för de Gamla Europeerna, när matriarkatet föll, och Kurgan red in, med sina svärd och pilbågar i högsta Skytiska höjd och Odin kastade det första spjutet. En chock som sänkte medellängden och medelåldern på alla Europeer och folk från MellanÖstern med krig på krig på krig, från 3500 f.kr till dags dato.
Om denna chock handlar myten om Medusa och det femininas farliga styrka, skönhet och självständighet.