Jag hämtade och bar mina målningar, från garaget där jag förvararar dem, hos grannen, och ställde ut dem bland enbuskarna och längs tunen, lutade dem mot väggar och ställde upp dem mot ett kors av brädor och en smal stock. Det var en kollektion ända från 1985 och fram till idag, som idag är. Jag såg nya utvecklingslinjer, jämförde hur jag arbetade då och hur jag arbetar nu. Samma emotionella centrum. lika fallisk som då. I hällristningarna i Viken, ser jag det falliska, det är oerhört tydligt falliska konnotationer när jag ser hällristningarna i alla ljus, släpljus och platoniskt ljus, man behöver inte tvivla . Sedan är det skeppet som står fram, som en essensiell faktor i hällristarnas liv, det är skepp överallt, på nästan alla lokaler - skepp för alla och envar - skepp där riterna spelades upp, där man dansade, skepp där man kom med sina djur, sin boskap och skepp där man hade förstävar, som stora älghuvuden, hjorthuvuden och fågelhuvuden Skeppen var av storstockar från storträdstidens kustskogar, där träden lika ofta växte liggande som stående och timmermännen kunde finna element till sina skeppsbyggen i vikar och sund och skeppsbyggarkonsten var den högsta av konstarter och hällristarna prisar skeppet. De prisar också fallos, man betonar fallos. Ristningarna i Tanum är falliska och oblygt maskulina. Ju mer jag har lärt om den vulviska konsten, ju tydligare ser jag den falliska. Den feminina konsten genom gravettiernas, soulutreernas och magdalenianernas epoker var mjukt animistisk, den var åggformad, det var vesica pisces former, det var spiralformen, det var vulvan, direkt och utan symboliska aberrationer - ända in till stensättningarna på Kåseberga, Blomsholm, Gellinge, Runsa, Gnisvärd, Åminne, Lauters - de vulvaformade stensättningarna är särskilt många på Gotland, men finns över hela Balticum, Danmark, Småland och Östergötland och minner om tider när konst och civilisation skapades av gudinnans mänskliga inkarnationer och berättade om hur vi alla föddes ur samma heliga kärl, och hur vi med olika rituella processer alla återvände dit - gravarna på Malta var avbilder av uterus och där fanns oxcranier som symboliserade de bägge ändarna, där bevarades förfädernas huvudskallar, och vittnade om återfödelsen. I sin konstnärliga symbolism ligger de dödas skallar där och intar äggets roll i de inre visionerna av återfödelsens materialla mirakel. Korpen åt rent den dödes ben, som bevarades eller brändes, Transsubsansieringen var sprituellt införstådd från tidigaste uppfostran i de paleolitiska familjerna, som mycket liknade våra familjer, alla olika, alla med olika grader av individualitet och sammanhållning - olika grader av konstnärlig vilja och ambition - men konstnärer var de flesta gylaniska invånare i det Gamla Europa; förutom att bygga skepp, skapade de sina hamnar, fastlandsboningar och klädedräkter, de skapade musikinstrument och teknologier för telekommunikation - vårdkaselinjer, i Viken, i Mälarskärgårdarna, i Åbo skärgård - konsten var mobil, på fisk- jakt-redskap, kläder och yurtor, småskulpturer och var alltid central. Det är denna konstnärliga holism som bär mig över troubled water, och gör det möjligt att se hur den falliska konsten i Tanum och på Marpes berättar om en benign maskulinitet, en fallisk självklarhet utan onödig blodsspillan. Bland djuren ser man hur maskulina kamper för det allra mesta slutar med att den förlorande vänder och drar sig tillbaka, med livet i behåll. Den falliska konsten från VIken talar just om detta och ideogrammen är symboler för känslor, känsloupplevelser. I made it, my life became a success, I was able to lift my ship. I did unite with my opposite for love. En av de vanligare hällristningarna är H.
H - man och kvinna förenade. Hieros Gamos. I Viken ser vi detta tecken i många kontexter - öppen kärlek, fri kärlek, om än fallisk. En fallisk guldålder, som kan anas bland Apollodyrkare i sydligare stråk, från en prehellenistisk tid, en tid innan Kurgan, innan Dorerna kom med the blade, våldets dominans och androkrati.
Min konst har gått från fallisk till vulvisk - det kan man tydligt se här på Lauters och det gjorde dryga hundratalet besökare dessa tre dagar och jag kände uppskattning och konstnärlig transfer. Är myket nöjd med tillvaron just nu.
Love
Tomas
