Jag skriver i “Gustav Brusas Erinringar“, GBE, mycket om dessa och hur viktiga de varit för danandet av mitt konstnärskap.
Papa John till vänster, violinisten, min biologiska fader, Åke Cronvall, konstnären och min andlige fader och Bo Rodehn, till höger, landskapsarkitekten, metafysikern och min spirituelle fader. Jag ärvde de sistnämnda som bästa vänner efter pappa, som dog först av de tre vännerna och skolkamraterna från Norrmalms Enskilda Läroverk.
Låt mig citera ur GBE;
“När jag ser mina tre fäder och mig själv under våra diskussioner och samkväm kan jag också se längre in i de ämnen vi berörde, diskuterade och skämtade om, epoker vi fnyste åt, -ismer som vi räckte ut tungan mot – nihilismen, inte minst – de psykologiska yttringar vi såg hos mäktiga potentater och kändisar och häpnade över, allt det vi berörde under måltider och festsittningar, på Marpes, på Sike och på Lauters fick ett ökat djup, det gick att se längre när vi gemensamt såg åt något håll, erfarenheterna syntetiserades och började vibrera i en högre pitch, masern och lasern tändes. Tankemasern – och samtalen kom igång, vi hamnade hos Bøjum, vi hamnade hos Moses, vi hamnade hos Nebukadnessar och pappa John grep violinen och gjöt sin ton över våra samtal och Bosse trollade med atlantidiska kristaller och kanaliserade biofotonerna i cerebrala hologram – så som varje människa drömde om natten.
-Tänd dina hallucinationer och se vad du tänker, som i drömmen och du kan också se in i dina tidigare liv, du kan se in andra människors liv och deras medvetande, det är mycket enkelt – släpp till din fantasi!
-Ja, den har du verkligen inte litet av…
-… tack tack, it takes one too see one. Och vi var igång, det gällde bara att minnas vad vi snackade om; Åke snackade ofta om Beethoven och hans supande, hans dövhet, hans kamp och eviga ältande av de eviga frågorna, Pappa John beskrev detaljerat hur von Stauffenberg anbragte tändhattarna på den bomb, som skulle göra slut på Hitler. Hur han med mycket stora rörelsehämningar gjorde livsfarliga pyrotekniska justeringar och hur bomben lades i en portfölj, som ställdes under bordet, på Furerns plats. Men som alltid hade Furern tur och någon föste portföljen bakom det grovtimrade ekbordes underrede och när den exploderade, rökarna skingrats, låg Furern oskadd bakom sin välta stol. Med något som liknade inlevelse berättade pappa John om hur Furern sedan hängde de skyldiga och de oskyldiga i pianotråd.”
Så flyter över tusen sidor av GBE och med jämna mellanrum, framgent, kommer jag att publicera utdrag här på brusellart.com. ibland kanske på engelska och rent av med google translates hjälp på ryska.
